Billies pappa är död och mamma vill börja om på nytt någon annanstans, borta från sorgliga minnen. Billie vill inte. Vill inte lämna stan och kompisarna och skolan och inte deras gamla hus heller.
Det nya huset är fult. Det är gammalt och slitet och fult. De tidigare ägarna verkar bara ha rest sig upp och gått för allt är kvar. Alla fula gamla möbler är kvar och till och med böcker och teckningar. Vem packar inte ens med sig sina böcker, undrar Billie.
Nej, Billie trivs inte alls. Hon tycker att huset är otäckt och ibland känns det som att huset inte trivs med dem heller. Som att det vill dem illa.
Mamma tror henne inte alls. Förstås. Hon tror att det är för att Billie vill hem till Kristianstad. Det vill hon visserligen men det förklarar inte det plötsliga handavtrycket på den dammiga byrån eller taklampan som återkommande svajar i ett vindstilla rum. Som om någon hängde i den.
Nere på byn pratas det om huset. De säger att det spökar där. Att alla som bott i huset har råkat ut för olyckor.
Tillsammans med sin nya kompis Aladdin börjar Billie undersöka husets historia och det visar sig bära på mycket mörka hemligheter.
Alltså, jag ryser bara jag tänker på det. Jag är snart 38 år och har läst åtskilliga läskiga böcker men jag blev rädd när jag läste den här! Stort plus också för att den är lättläst. Alla kan läsa!
Finns boken inne? Kolla här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar